JAG ÄR INTE SPRÅKTALIBAN MEN

2932/ Finansminister Gunnar Sträng var känd även för sitt stundtals säregna språk.
     "Jag använder inte utrikiska ord när det finns adekvat svensk vokabulär!" är ett ofta citerat exempel.
     Och häromnyligen uttalade i UNT en "kommunikationsansvarig": "En krånglig vokabulär skrämmer bort människor och blir som en exkluderingsteknik."
     Sträng-kopplingen passar bra eftersom den "kommunikationsansvarige" i UNT-artikeln tydligen vill lära politiker att tala så att "alla" begriper.
     Ständigt dessa "alla"!
     Och här består dessa "alla" även av "personer med intellektuell funktionsnedsättning" samt "nyanlända".
     Men sen ska alla dessa "alla" vara fullt kapabla att rösta rätt i höstens val är den vackra tanken.
     Ett ambitiöst projekt. Men ett svårt projekt, kanske till och med ett omöjligt projekt. Och den "kommunikationsansvariges" snåriga uttalande blir oavsiktligt komiskt i sammanhanget. En språklig pyspunka.
     Men jag är inte språktaliban. Så jag säger "Lycka till!" Vilket också är ett känt, eller snarare ökänt, politikeruttalande: Per Ahlmark till blivande arbetslösa 1977.
     Fast egentligen tror jag inte att det politiska språket är ett demokratiskt problem. Problemet är snarare att politikerna har svårt att förklara klyftan mellan vad partierna VILL göra, och vad partierna KAN göra. I verkligheten.
     Att inte kunna uppfylla vallöften är inget "svek" utan bara ännu ett exempel på att den där besvärliga verkligheten ofta ställer till det. För partier, för politiker, kort sagt för "alla".
     Ja visst är det svårt med verkligheten. Och att rösta rätt är inte heller alltid lätt.
     Och tänk då om Ryssen lägger sig i vårt riksdagsval nu till hösten!?
     Då blir det väl  ännu svårare att rösta rätt, tror många.
     Men inte "alla". För egentligen tror jag inte att en enda svensk kommer att ändra sin röst på grund av ryskt fuffens.
    Fast jag kan förstås få fel.
    Jag, som "alla" andra.