DIALOG I UTOPIBUTIK (3)

 6465/

(Forts...)

UBF: Tackar-tackar! Förlåt. Men. Som kund har ni naturligtvis alltid rätt. Men ändå. Om jag får föreslå. Varför tar ni inte istället det samhälle vi tittade på allra först? Det starkt rödfärgade? Så skulle ni slippa frakten? Och den långa väntetiden? Och med våra mycket förmånliga snabb-rabatter? För att inte tala om våra generösa avbetalningsvillkor!

K:  Ni avser alltså det starkt rödfärgade samhället? Nej, det är inget för mig. Jag misstror alla allsångsledare. Även om allsångsledarna själva påstår sig sjunga till vänster. Allsång är det värsta jag vet. Näst hundar förstås.

UBF: Jaså. Jaha. Om ni upplever det så, återstår knappast något att diskutera. Då har ni bara att skriva på här, och här, och DÄR.

K: Jag har ingen penna.

UBF: Men det har vi. Vi är fackmän. Alltså där, och där, och DÄR! Då var det klart. Och så räknar vi med minst fyrtio års väntetid. Och förmodligen tillkommer också tullavgifter.

K: Så det tillkommer tullavgifter också...

UBF: Och det finns även viss risk för karantän. Man får inte föra in utopier hur som helst i det här landet med tanke på smittorisken. Hur skulle det gå om alla gjorde så?

K: Alla och alla! Alla har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas! Men frakt, och tull, och karantän, och fyrtio års väntetid, och Fan och hans Mormor! Vad ska jag egentligen göra under hela den här långa väntetiden hade ni tänkt?!

UBF: Det är knappast vår sak att avgöra. Ni får väl försöka vara som folk så länge?

K: Vara som folk! Det var just för att slippa vara som folk som jag ville ha ett nytt samhälle! Att det alltid ska gå så förbenat långsamt med samhällsförändringar!

UBF: Men vi ska göra vad vi kan för att sätta fart på våra utopi-under-leverantörer. Vi kommer att ligga på dom som vinthundar!

K: Det var då ett jävla tjat om hundar!

UBF: Nånå. Man får inte ha för bråttom när det gäller framtiden. Framtiden kommer nog när den kommer. Varken förr eller senare.

K: Jaja. Vi säger väl så. Så har vi ingenting sagt.

UBF: Och ring inte oss. Vi ringer er.

K: Det blir väl lagom till min etthundratjugotvåårsdag gissar jag.

UBF: Ja, det kan kanske bli en trevlig hundraårspresent. Men vad vet vi människor egentligen om morgondagens livslängd?

K: Inte mycket är jag rädd.

UBF: "Den som är rädd för framtiden är rädd för rubbet!" Ja, det är alltså vår nya reklamkampanj som heter så, och som vi snart avser att starta upp.

K: Bättre starta upp än starta ner, säger jag och går nu hem för att starta upp en lång väntanstid. Men det är väl egentligen inget fel på att vänta? Att vänta är väl ändå att ha viss framtidstro?

UBF: Och glöm inte "Att den som väntar på något gott..."

K: Riskerar att få karies! Vi syns när vi hörs!

(K ut! Dörrpling!)

UBF: Den dagen den sorgen. Men mitt jobb är bara att ta upp beställningar. Inte alls att leverera. Och i framtiden kommer Någon Annan att ha det här jobbet. Och då är det förstås Någon Annan som kommer att få alla klagomål. Så vist är det nu en gång inrättat i utopibranschen. Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb!