7126/
Forts...
Konsumtion av kultur, nyheter, och diverse ditts-och-datts framställs som ett tvång. Som
påtvingade och obligatoriska stress-påslag.
Som något man måste göra, för annars väntar något hemskt, ovisst vad.
Men att konsumera är inget måste, och att helt låta bli att konsumera är ofta det nyttigaste man kan göra.
Och att "missa" ditt-och-datt är inte hela världen. Det är bara att "missa" på, och vara glad därtill.
Men! Om du absolut inte står ut med den fasansfulla tanken på att "missa" något, är graven enda
rätta platsen för dig.
För bara i graven slipper du äntligen ifrån alla käcka uppmaningar till konsumtion av ditt-och-datt.
Och den sköna känslan av att äntligen ha fått frid vill du väl ändå inte missa?
7126/
Forts... av forts...
Livet består av exakt en miljon missar per dag.
Strunta i dessa ständigt FÅR-skalliga uppmaningar!
Som till exempel nyanlända: "Spektakulära platser i världen som du inte vill missa." (UNT 4/8 -2024)
Ständigt detta idiotiska rese-raseri. Som inte ens skonar oskyldiga pensionärer.
Ju mer du missar - desto bättre mår du.
Kampen för allas rätt att missa allt! Kampen fortsätter! Vi ger aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig upp!
Fast det är klart, det finns förstås gränser.
Och det finns frågor: Är FÅR-skalle motsatsen till VINNAR- skalle? Eller tvärtom?
Och: Om jag glatt missar vareviga sommar-pratare, behandlar jag alla lika, och betonar dessutom
allas-lika-värde, och det anses allmänt vara snällt till tusen.
Att missa en nyhet är att missa ingenting - det kommer snart ännu nyare nyheter, som du i lugn i ro kan
invänta, för att sen i sin och din tur helt hoppa över.
Men att hoppa över diverse ditts-och-datts är idag en bortglömd konstart, som dock är starkt på väg
tillbaka.
Och vi har det kända FOMO = Fear Of Missing Out = Det rekommenderade sättet att bli såväl
ångestfull som orolig som hysterisk som svamlig.
Men också det tyvärr något mindre kända motmedlet JOMO = Joy Of Missing Out = Glädjen och
friheten i att
fullständigt strunta i all påbjuden konsumtion av diverse ditts-och-datts, och konsten att kunna ta det
lilla lugna och helt strunta i
vad Alla Andra påstår vara viktigt.
Men många blir förstås förvirrade värre när dom inser att det faktiskt är dom själva som bestämmer,
och då:
"HJÄLP!?!"
ropar Dom förtvivlat ut genom sina välputsade fönster.
Men åt Dom finns inget att göra.
Så gör inget åt Dom.
Eller så hittar du på något själv.
Något att göra - eller inte göra.
Vad vet jag.
Huvudsaken är,
nä förresten,
det finns ingen huvudsak,
här heller.