2697/
Redan De Gamla Grekerna drack vin. Och surrade därtill. Det grekiska ordet "symposium" betyder, i stort sett, just att surra. Och Gamla Grekerna var också mycket för att fundera. Dagens greker dricker visserligen vin, men det där med att fundera har man helt utlokaliserat till EU.
Men gammalgrekerna funderade på lite av varje: Finns det en gud? Hur lång är han i så fall? Och kan han kanske vara kvinna? Och om han nu är så bra som sägs, varför är då hans arbetsresultat så dåligt? Varför är det så stor skillnad på kvinnor och män, i alla fall när man är berusad?
Och så den viktigaste frågan: Vad är sanning?
Och man satt där i sina sandaler och surrade, och drack vin, och funderade, och märkligast av allt var väl att det ofta blev vetenskap av det hela.
Man hade observerat det märkliga sambandet mellan sanning och vin, men man visste ändå inte riktigt. Men det ansågs vara ett väldigt viktigt vetenskapsfält, så man tog in en flaska vin till, eller om det nu var en lädersäck, men hursomhelst fortsatte man att fundera: Hum? Verkar alltså finnas ett lustigt och lurigt samband mellan sanning och vin? Hum? Men exakt hur ser detta samband ut? Är det helt enkelt så att ju mer man dricker, desto sannare blir man? Även om det inte låter så? Eller? Var det kanske inte snarare så att det var precis tvärtom? Hum?
De Gamla Grekerna tog in en flaska till, men sen tog romarna över rubbet. Romarna var visserligen ett praktiskt folk, men drack också vin, och romarna bestämde att: IN VINO VERITAS.
Så nu var det alltså bestämt att ju fullare man blev, desto mera sanning sa man, och ingen vågade säga emot eftersom romarna inte var mycket för dalt och det.
Romarna hade händerna fulla med att erövra och stå i, så en vinflaska då och då mellan varven kunde knappast göra någon större skada. Och det där med sanning, tja? Visst var väl sanning bra, men viktigast var att vinet fick trupperna att slåss som folk.
Tiden gick, som så ofta förr i tiden, och nu var vi långt inne på tvåtusentalet till vår stora förvåning. Tänk idag är det -2017, och ändå minns jag 1958 som igår, tänk! Visst är det märkligt med minnet, och tiden och det, men nu var det visst vinet:
Idag behöver man inte surra själv eftersom det surras så flitigt på nätet men jag föredrar att fråga Vetenskapen som då säger: "Att sanningen skulle bo i alkoholen? Att alkoholister skulle säga sanningen? Tvärtom! Det är när du är nykter du kan se klart! Det som surras i fyllan och villan är inget att bry sig om! Ska det vara så svårt att fatta?"
Klart det är svårt att fatta. När man i tretusen år fått höra predikas att IN VINO VERITAS. Och sett alkohol som ett såväl billigt som behändigt Kallocain. Det är alltid svårt att ställa om sina pannlober, och tretusen år är väldigt många år, inte minst om man lägger dom i en lång rad, men varför skulle man göra något så dumt på nykter kaluv.
Men helnykteristerna fortsätter förstås att helt och fullt tro på det egentligen alkoholromantiska påståendet att sanningen bor i vinet. Det är bara det att dom inte tycks tycka om sanningen, det är väl något med smaken antar jag.
Men att sanningen skulle ha fått förstahandskontrakt i vinet tror jag inte ett dugg på.
Och om Någon i fyllan muttrar: Bög-jävel-jude-jävel-neger-jävel-skåne-jävel-hor-jävel-eller-annan-valfri-jävel bevisar det inte alls att Någon, egentligen, är sån, eller sån. Däremot bevisar det att Någon är medveten om vilka ord som i vissa sociala sammanhang ger bäst effekt för att få även omgivningen påverkad, om än på ett något annat sätt.
Men man ska egentligen alltid vara misstänksam mot ordet "egentligen".
För egentligen säger vinet sällan sanningen.
Och tur är väl det.
För det mesta.
Och för dom flesta.
Fast det finns förstås också såna som.
Och så vidare.
"In Vino Varitas",
eller lite av varje,
som vi sa,
vi som inte gick Latinlinjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar