2397/ Robert Zimmerman ville bli en ny Little Richard. Men nådde inte ända fram. Fick nöja sig med att bli en gammal Bob Dylan.
Lika bra. Little Richard lever och hans "Awopbopaloobop Alopbamboom" har evigt liv, och minst lika många stavningar. Världens mest kända poesirad har gäckat alla uttolkare ända sedan 1955.
Little Richard har ofta tippats i nobelprissammanhang, men hittills alltid stupat på målsnöret på grund av sin exklusivt existentiella komplexitet.
Så jag förstår att akademin inte riktigt vågade sig på att belöna "Tuttifrutti". Utan valde den breda vägen. För jämfört med "Tuttifrutti" framstår Bob Dylans texter som lättläst för halvvuxna.
"Tuttifruttis" outgrundliga djup får "Finnegans wake" att framstå som en glasklar söndagsskoleberättelse. Till och med luttrade poesiexperter står gapande och, ovanligt nog, stumma, av beundran inför "Awopbopaloobop Alopbamboom":s skakande men svårgenomträngliga mystik.
Så Little Richard blev helt enkelt för stor för svenska akademin. Som nöjde sig med att belöna sina egna barndomsminnen, det vill säga Bob Dylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar