7131/

Man måste ha minst en annan människa att fundera på. Räcker inte att bara fundera på sig själv. Även om det naturligtvis inte är så "bara".

7132/

Det känns tryggt att veta att vi aldrig kommer att kunna förstå varandra. Förståelse är ett överskattat nöje. Såna som envisas med att alltid försöka förstå har aldrig fattat något av vikt.

7133/

Sånt som efteråt påstås ha varit en "föraning".

7134/

Han var inte särskilt ambitiös. Men Han ville i alla fall inte bli "fördetting". Han tyckte helt enkelt inte om ordet "fördetting". Men många andra är ambitiösa till tusen. Men vad hjälper ambitioner mot misslyckanden? Och  Han hade ingen lust att misslyckas. Så Han satte upp ett mål Han inte gärna kunde missa. För om man aldrig varit något, kunde man väl ändå aldrig bli "fördetting" ? Ansåg Han. Och Han ansåg helt rätt. Så det enda Han nu egentligen behövde göra, var att göra absolut ingenting. En del är som påhittig. Men blev Han lycklig? Det vet jag inte. Jag glömde fråga Han. Och själv lät Han inge. Men det där med lycka lär, hur som helst, vara att ta i.

7135/

Skådespelerskan var mycket dålig. Och mycket svart. Vilket var orimligt i rollen. Men på teatern hör det till god ton att låtsas vara färgblind. Jag låtsades och jag låtsades. Men jag nådde inte ända fram till den påbjudna färgblindheten. Jag såg bara orimligheten. Nedrans också!